När genrer smälter samman

De som var unga på 80-talet, alltså födda sent 60-tal eller på 70-talet, vet att berätta om motsättningarna mellan hårdrockare och synthare under det decennium som idag kanske framför allt förknippas med hårspray, en ung Carola och vita tubsockar i loafers med tofsar. Det var dock inte lika allvarligt som fiendskapen mellan mods och raggare, eller mellan swingpjattar och nalensnajdare, under decennierna före.

Men så hände något

På 90-talet så hände dock någonting. Den svarta musiken från USA gjorde på allvar entré i Sverige, och trängde ut synthpopen från listorna. Nu var både synth och hårdrock marginaliserade, och det var snarare hiphoppare mot hårdrockare. De gamla fienderna hårdrockare och synthare försonades, och efter ett tag uppstod en musikstil som hade varit otänkbar bara tio år tidigare: synthhårdrocken. Ett av de främsta namnen inom genren är dalmasen Peter Tägtgrens soloprojekt Pain. Ett annat namn, en synthare vars musik även uppskattas av många hårdrockare, är Trent Reznor. Reznor är mest känd för sitt enmansband Nine Inch Nails, samt för att ha gjort musik till dataspelet Quake och till filmer som The Social Network och David Finchers engelska version av Flickan som lekte med elden, The Girl with the Dragon Tattoo.

I dessa dagar av trance, dubstep och andra nya genres väntar man bara på att musikgenres ska fusioneras igen. Kommer vi snart att få se förortskids i billiga baggy jeans på Sweden Rock Festival. Vi är inte riktigt där än, men nog vore det kul om det skulle ske. Visst finns det band som blandar metal och hårdrock, men de har än så länge inte slagit bland hiphopparna.